Tänk vad mycket morgonpigga människor det finns i världen. Jag trodde att jag förmodligen var den enda personen i världen som skulle orka släpa sig upp för att gå på ett Bikrampass kl 07.00, men se det var FULLT i salen! Vanligtvis hade jag skrivit: Hur pallar folk - när man istället kan välja att sova? Men på senaste tiden har min kroppsklocka börjat flippa ur (nä, inte den kroppsklockan som tickar och kräver avkomma). Jag vaknar *bing* kl 6:30 på morgonen, pigg och vaken. Aldrig i mitt tjugonioåriga liv har detta hänt förut. Vågar vi ge cred till Bikram Yogan? - Eller är det att det är sommarljust ute och jag är såpass gammal nu att jag sover lätt? Hur som helst så är det ju som att få en gåva. Man kan t.ex. gå ett yoga pass och sedan ändå ha HELA dagen framför sig. Känner mig avslappnad i kroppen men ändå ganska pigg. Det här med tidiga morgonar kanske inte är så dumt, trots allt?

.. is not an option. Men uppenbarligen så vill livet göra den här challengen.. challenging! Fick precis reda på att jag förmodligen hamnar på projekt från och med måndag i Skåne - med typ 8 dagar kvar på challengen! Jag är så nära slutet att jag kan känna doften av en fullbordad 30/30 challenge! Det är inte rättvist!

Efter att ha förklarat för Bikram Prinsessan Martina lovade hon dock att om jag körde på nere i Malmö med Bikram så skulle jag få mitt diplom ändå! :)

Klassen idag: varm, varmare, varmast. Och det märktes - många valde att lämna salen. Lite smått frustrerande eftersom det stör ens eget fokus och dessutom vill man bara skrika till dem "Stanna kvar! För din egen skull! Det blir lättare nästa gång då!". Ofta vill jag också lämna men jag tror att om jag skulle börja med en sådan ovana så skulle jag formodligen fortsätta. Nu finns inte det alternativet utan det är bara att lägga sig ner och lida igenom 90 minuter om man inte orkar köra. Idag tyckte jag ändå att det kändes ganska bra. Min Pada-Hastasana var dagens höjdpunkt och förmodligen grymt snygg, if I do say so myself! Vilket jag gör. För det är en del av mitt nya förhållningssätt till mig själv. Jag må vara tjugotio. Men jag är GRYM!

Saker de inte berättar när man skriver upp sig på 30/30 Bikram challenge

Om man vill köra en challenge ska man vara beredd på att behöva tvätta en miljon gånger i veckan under tiden. Även om kläderna man använder är pyttesmå och inte tar upp mycket plats i en tvättmaskin så tvättar jag handdukar i stora LASS! Sitter just nu på kontoret och har varit tvungen att hänga upp en handtvättad sportBH på ett element bakom min arbetsplats (obs, vi sitter i kontorslandskap!!)  för att den ska hinna torka innan passet idag eftersom jag inte hunnit tvätta i helgen! Känns professionellt och bra.

Bara i en Bikramsal kan man ligga bredvid en total främling och tycka att det är så otroligt skönt att den personen är så andfådd så att de andas så att det fläktar på dig.

Dagens pass var bättre än de senaste - och tur är väl det, med tanke på hur katastrofala de var. Har börjat testa en ny grej - jag LER. Ja, jag ligger som en total dork rakt upp och ner och ler ut i tomma intet. Jag lovar, man blir gladare och orkar mer när man gör det. Man får en energikick och orkar lite till. Jag var t.o.m nära att börja skratta ett par gånger, och det finns INGENTING roligt med att ligga urlakad i ett 40gradigt rum..! Det är också otroligt starkt att le mot sig själv i spegeln. Testade idag och - VIPS! - stod jag i Dandayamana-Dhanurasana (Standing Bow Pulling Pose) under hela minuten! Och jag ska säga en sak - jorden kan gärna få kollapsa utanför, står jag bara hela minuten så är livet okej med mig!   

Idag blev visst en lite oplanerad ledig dag... Var det mitt undermedvetna som satte stopp för det eftersom jag kände mig så avig mot det? Har lite ångest, eftersom det innebär att jag kommer behöva köra dubbelpass framöver, men samtidigt kändes det nästan som att jag behövde det. Kanske jag kan samla kraft och vilja idag och vara riktigt taggad imorgon?

Trodde den här 30/30 challengen skulle göra så att jag SKUTTADE ur sängen varje morgon, ställde mig vid fönstret, öppnade upp det på vid gavel, och sjöng en vacker melodi. Då skulle alla djur som råkade befinna sig utanför bli lockade av min sköna stämma och komma och sjunga med mig. Sen skulle sju små dvärgar.. nä vänta nu blev det konstigt. Men ni fattar. Att jag skulle må som en princessa.

Istället är jag helt slut i kroppen, fysiskt fullkomligt utmattad. Gick och la mig tidigt igår, sovit 10 timmar. Ändå känns min kropp som en 80årings. Eller är det så här det är att fylla tjugotio???

Tummarna hålls nu krampaktigt för att denna dagens pass går bättre en gårdagens.

Det är svårt att beskriva dagens pass. Om jag försöker så kommer det bara en massa negativa ord och det är inte hjälpsamt. Men jag hade förhoppningar att dagens pass skulle gå fantastiskt eftersom jag upplevar att jag uppoffrar en hel del. Stressade från AWn igår för att hinna till ett pass, tog inte ens ett glas vin på kalaset igår för att dagens pass skulle kännas bra. Missar mysiga vinkvällar och stressar från jobbet. Och så går det ändå som det gick idag ibland. Ja, jag blir besviken. Kanske det är en del av utmaningen att det inte ska vara lätt, men det som gjorde mig besviken idag var att det kändes som att det var jag som begränsade mig själv. Min hjärna gick på högvarv under passet istället för att bara anpassa sig till värmen och lugnet. Jag kom till och med på mig själv med att tänka "jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte, det är för varmt, jag vill ut". Och när jag kom på det så tänkte jag att jag måste ta mig ur den negativa spiralen och sluta fokusra på negativa grejer, men det GICK inte. Jag låg ner 50% av klassen och var itne nöjd med en enda av de poser jag faktiskt gjorde. Och att jag under passet la skulden hos mig själv gjorde det ännu tyngre. Jag lyckades inte ta mig ur den negativa känslan och är jätterädd att det kommer förföja mig i nästa klass också.

Jag måste acceptera att dagens pass var som det var och sedan lämna det bakom mig. Svårare sagt än gjort.

On the bright side så är det verkligen härliga med-Bikramare på studion! Och vilken otroligt stark känsla det är under ett pass när man rör sig som en. Det blir någonslags samhörighet i en Bikramsal som är svår att beskriva.

Igår på studion berättade någon för mig att belöningen för 30dagars challengen ska enligt Bikram vara att få ytterligare 30 dagar av sin studio så att man sammanlagt kör 60/60. Undrar om det är så där jag kör nu? Och undrar om jag då antar utmaningen?

Nu: yoga. Surprise!